Men sluta utgå från att jag är hypokondriker!
Bemötandet inom den svenska vården tycker jag är rent ut sagt fruktansvärd. Jag drar mig alltid från att ringa då jag vet att de har en synnerligen skeptisk syn på alla som ringer.
Ringde precis till Gärdets vårdcentral. Talar med en kvinna om att jag behöver en tid för min axel. Då börjar hon fråga om jag besökt någon sjukgymnast och att det finns någon kräm på Apoteket. Jag behöver ingen sjukgymnast eller någon äcklig kräm, jag behöver kolla upp vad som är fel hos en läkare. Är det så svårt att förstå? Min axel knakar och gör ont. Vad vet du, din vidriga kärring, om det är bra att jag rör på den eller inte? Vad vet du om hur allvarligt det är?
Jag blir så ledsen. Kanske skulle ha sagt att jag tror att jag har svininfluensan så hade jag kanske blivit tagen på allvar. Hr många har inte gått miste om vår de behöver just för allt krångel man måste genomlida?
Kvinnan hänvisade mig tack och lov till Stureplans mottagning. Ringde dit. Fick ringa fyra gånger för att hinna med att förstå hur man bokar en förbannad tid. Seriöst. Med tanke på alla instruktioner som man tvingas att lyssna på så är det ett under om någon som inte är hypokondriker lyckas boka en tid.
Ignoranta idioter inom vården var för 9 år sedan på väg att orsaka min död. Jag hade ont i magen upprepade tillfällen i flera månaders tid. Allting jag fick, trots upprepade besök på vårdcentralen, var laxeringsmedel. "När var du på toa sist?" frågade de. När jag inte var helt säker så fick jag laxeringsmedel med mig hem. Även när jag var säker att jag varit på toa så fick jag laxeringsmedel, då jag säkert mindes fel.
Det slutade med att en dag hade så ont att vi fick gå till akuten på Karolinska för att sedan bli hänvisade till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Inte i någon ambulans fick jag åka heller, utan i taxi som min mamma fick betala. Väl där så gjorde de ultraljud över min mage och ser då att hela livmodern är blodfylld till bristningsgränsen. Lite mer blod och min livmoder hade antagligen exploderat. Visserligen en ovanlig åkomma, men skulle det inte ha varit en idé att ha kollat upp det ordentligt någon gång av de minst fyra gånger jag besökt vårdcentralen innan? Först då togs jag till operation och fick problemet fixat.
Samma dag fick jag genomlida min första gynundersökning som läkaren beskrev som "inte riktig". Vadå inte riktig? Du stoppar in dina äckliga jävla fingrar för att undersöka min fitta och kallar det inte en riktig gynundersökning? Inte kallades det heller en riktig operation, då den var "så pass liten". Herregud, var ingenting på riktigt menade ni? Vad är det som krävs för att det ska kallas riktigt?
Och toppen på detta så blir jag fortfarande mottagen som en hypokondriker varje gång jag ringer. Sedan undrar människor varför jag skyr vården som pesten. Varför jag undviker att gå till läkare.
Här har ni svaret.
Äckliga, ignoranta jävlar. Just nu väntar jag fortfarande på att bli uppringd, trots att jag skulle ha blivit det för tjugo minuter sen.
Ringde precis till Gärdets vårdcentral. Talar med en kvinna om att jag behöver en tid för min axel. Då börjar hon fråga om jag besökt någon sjukgymnast och att det finns någon kräm på Apoteket. Jag behöver ingen sjukgymnast eller någon äcklig kräm, jag behöver kolla upp vad som är fel hos en läkare. Är det så svårt att förstå? Min axel knakar och gör ont. Vad vet du, din vidriga kärring, om det är bra att jag rör på den eller inte? Vad vet du om hur allvarligt det är?
Jag blir så ledsen. Kanske skulle ha sagt att jag tror att jag har svininfluensan så hade jag kanske blivit tagen på allvar. Hr många har inte gått miste om vår de behöver just för allt krångel man måste genomlida?
Kvinnan hänvisade mig tack och lov till Stureplans mottagning. Ringde dit. Fick ringa fyra gånger för att hinna med att förstå hur man bokar en förbannad tid. Seriöst. Med tanke på alla instruktioner som man tvingas att lyssna på så är det ett under om någon som inte är hypokondriker lyckas boka en tid.
Ignoranta idioter inom vården var för 9 år sedan på väg att orsaka min död. Jag hade ont i magen upprepade tillfällen i flera månaders tid. Allting jag fick, trots upprepade besök på vårdcentralen, var laxeringsmedel. "När var du på toa sist?" frågade de. När jag inte var helt säker så fick jag laxeringsmedel med mig hem. Även när jag var säker att jag varit på toa så fick jag laxeringsmedel, då jag säkert mindes fel.
Det slutade med att en dag hade så ont att vi fick gå till akuten på Karolinska för att sedan bli hänvisade till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Inte i någon ambulans fick jag åka heller, utan i taxi som min mamma fick betala. Väl där så gjorde de ultraljud över min mage och ser då att hela livmodern är blodfylld till bristningsgränsen. Lite mer blod och min livmoder hade antagligen exploderat. Visserligen en ovanlig åkomma, men skulle det inte ha varit en idé att ha kollat upp det ordentligt någon gång av de minst fyra gånger jag besökt vårdcentralen innan? Först då togs jag till operation och fick problemet fixat.
Samma dag fick jag genomlida min första gynundersökning som läkaren beskrev som "inte riktig". Vadå inte riktig? Du stoppar in dina äckliga jävla fingrar för att undersöka min fitta och kallar det inte en riktig gynundersökning? Inte kallades det heller en riktig operation, då den var "så pass liten". Herregud, var ingenting på riktigt menade ni? Vad är det som krävs för att det ska kallas riktigt?
Och toppen på detta så blir jag fortfarande mottagen som en hypokondriker varje gång jag ringer. Sedan undrar människor varför jag skyr vården som pesten. Varför jag undviker att gå till läkare.
Här har ni svaret.
Äckliga, ignoranta jävlar. Just nu väntar jag fortfarande på att bli uppringd, trots att jag skulle ha blivit det för tjugo minuter sen.
Kommentarer
Postat av: Jonas Engholm
Det där hände en nära vän till mig. Hon hade "utomkvedeshavandeskap". Visade sig att ägget fastnat på vägen till livmodern och spräckt äggledaren. Det kanske var nåt liknande som hände dig? De sa exakt samma grejer, och gav henne laxering på plats. Först när hon svimma fatta de att det var allvar och hon blev akutopererad och fick blodtransfusion, det hade läckt ut blod i hela magen. Att ge någon laxering i det läget är tydligen livsfarligt, de borde fan gjort lex maria lr nåt i den stilen. Läste häromdan att 3000 pers dör varje år pga av misstag i vården som kunnat undvikas. Helt sjukt (no pun intended).
Trackback
